Länsstyrelsen i Västernorrlands län beslut om bildande av Kulturreservat Mariebergs sågverkssamhälle den 22 april 2004 som är ett av de första kulturreservatbildningarna i Sverige.
Mariebergs sågverkssamhälle är beläget i de inre delarna av Ångermanälvens mynningsområde. Faktorer som omedelbar närhet till timmerflottning och sorteringsverk, goda hamnförhållanden m m bidrog till att området hade den största koncentrationen av sågverk i Ångermanland. Under mitten av 1870-talet fanns inte mindre än 14 ångsågar belägna i detta område.
Marieberg anlades ursprungligen på mark tillhörande byn Köja. Den första etableringen som indikerar trävaruhantering ägde rum under mitten av 1850-talet då området ännu var obebyggt. En grosshandlare Wallis från Stockholm förvärvade då ett hemman som nyttjades som virkesupplag. År 1862 hade området förvärvats av John Berger som 1862 anlade Mariebergs ångsåg vid älvens strand. Namnet Marieberg tillkom efter John Bergers hustru och dotter som båda hette Marie. Redan 1865 utarrenderades sågverket till en firma G Loder med säte i London. År 1868 bildades ett nytt bolag som även omfattade Kungsgårdens ångsåg, Kungsgården – Mariebergs AB. Mariebergssågen var till en början relativt stor med sina två dubbelramar och två enkelramar. Mellan 1906 – 1907 gjordes stora investeringar i kolugnar för att nyttja avfallet från sågverksproduktionen. Denna anläggning brann ned 1912 och återuppfördes aldrig. År 1920 var det sågverkets tur att brinna ned. Sågen återuppbyggdes och utökades 1932 med ytterligare en sågram. Sågverket elektrifierades 1938. Under 1940-talet utökades trävaruförädlingen med en snickerifabrik med torkanläggning i bottenplanet samt ett stort trävarumagasin. År 1955 förvärvades hela anläggningen av SCA som drev sågen fram till 1973 då verksamheten upphörde. Därefter har det förekommit sporadisk verksamhet under 1980 – 90-talen.
I ett område strax öster om själva industriplatsen anlade bruket, troligtvis under 1870-talet, arbetarkaserner med tillhörande ekonomibyggnader, lanthandel och skola. Som mest fanns här fyra kaserner som brukligt döptes efter ”stämningen” som rådde i respektive kasern. I dessa fall gick kasernerna under namnen Paradiset, Lugnet, Höga nöjet och Norden. De faluröda 1 ½ våningar höga kasernerna är byggda på billigast möjliga sätt med spillvirke från sågverket. Stommarna uppfördes med ca 3 tum x 12 tum långa plank som murades med kalkbruk upp-blandat med spån. På utsidan slogs snedribb som slammades och direkt på detta monterades stående locklistpanel. Lägenheterna utgjordes av ett rum med kök och är med dåtidens mått relativt rymliga. Omedelbart öster om kasernerna ligger ekonomibyggnaderna som utgörs av förvaringsbodar, utedasslänga, mangelbod (Grönvall) och även en likbod.
Drygt 200 meter norr om arbetarbebyggelsen ligger herrgården eller ”Borgen” som den fortfarande kallas i folkmun. Herrgården byggdes 1866 och var till en början avsedd som brukskontor och sommarbostad för patronen. Efterhand byggdes huset om för att även inrymma lägenheter för högre tjänstemän. I utkanten av själva kärnområdet har det efterhand vuxit upp en villa och egnahemsbebyggelse av varierande ålder och karaktär. Under tidigt 1900-tal byggde arbetarna en egen fotbollsplan som är belägen i skogspartiet söder om kasernerna. Ett Folketshus byggdes inte förrän 1960 och uppfördes då i bolagets regi. Källa: Beslut med föreskrifter angående bildande av kultur-reservat, etapp 1, del av Mariebergs sågverkssamhälle, del av Köja 22:34, Bjärtrå sn, Kramfors kn